2011

En liten tillbakablick över 2011....

2 månader innan årsskiftet 2010/2011 hade vi blivit 2-barns föräldrar.
Vi har haft dop där både lillebror och storebror visade sig från sina allra bästa sidor.
En skidsemester i slutet på mars gjorde att både Oskar och jag själv bättrade på vårt skidåkande. Mest Oskar tror jag :)

Så snart vädret tillät så påbörjade vi sommarens stora projekt, lekstugan.
Hela familjen var involverad och hjälpte till med det man kunde. Albin inte så mycket dock. Han kröp mest runt på gräset och åt löv och klöver :)

En underbar semestervecka på Gotland hann vi också med under sommaren. Inga måsten, bara kvalitetstid och skönt slappande. Underbart var det.

Sen stod det inte på förrän sommaren nalkades mot sitt slut och åter kom vardagen. Men det är skönt det också. Jag gillar rutiner i vardagen. Det underlättar liksom. Så hur skönt det än är med semester och ledigt och slappa dagar, så är ändå vardagen välkommen på nåt sätt ändå när den kommer någon gång i augusti.

Hösten kom och med den en del födelsedagar. Jorå, vi har lyckats klämma in 3/4 av familjens födelsedagar under den första veckan i november. Albin fyllde ett år och man undrade på en gång vart tiden tar vägen. På samma dag fyller även maken. Tre dagar senare så fyller Oskar. 4 år nu. Stor kille.

Men det är nog ändå årets sista veckor jag kommer minnas mest av 2011. Exakt en vecka innan jul drabbas jag av gallstensanfall och åker in akut till sjukhuset. Jag får ont så fort jag äter det minsta lilla. T o m fil får min mage att värka något så förb****t.
Jag sätts på dropp så att jag ska slippa få ont i väntan på att få göra en titthålsoperation. Flera dagar går åt till bara att vänta. Torsdagen före julafton får jag äntligen min operation.
Mår inte direkt prima efteråt, så det blev till att spendera både julafton och juldagen på sjukhuset. Roligare kunde man ju ha det och jag längtade hela tiden hem något så fruktansvärt.
Det är inte meningen att en mamma ska ligga på sjukhus under julen. Man ska vara med sin familj. Punkt slut!!
Men på annandagen fick jag äntligen komma hem (efter att alla prover visade det som läkarna ville).

Med ömmande mage hann jag faktiskt få lite julfirande ändå. Tack och lov.
Men inget blev som det var tänkt och kanske var det så att den som tyckte det var allra skönast att jag kom hem ändå var maken ;)

Nu blickar jag framåt mot 2012 och hoppas att vi slipper sjukhusvistelser. Jag vill ha ett friskt och glatt 2012.

Gott slut och ett gott nytt på er!