Långpromenader och massage

Idag var första tillfället på babymassagen. Tråkigt nog så blev det inget massage för Oskar. Han skrek heeela tiden.
Vi gick in i ett avskilt rum till slut och efter en stund där inne så somnade han, men då var både massage och fika över.
Jag hoppas att det går bättre nästa gång. Jag vill så gärna lära mig det här. Både för min och för Oskars skull. För mig skulle det kännas bra att kunna massera honom och göra något mysigt tillsammans och jag tror även att han skulle tycka om det.
Kanske kände han av att jag ville detta för mycket? Eller var det bara ett långt ihållande magknip?

Samma sak hände igår. Jag skulle ta en långpromenad med Oskar eftersom det var så fint väder och målet med promenaden var att lämna tillbaka videofilmen som vi hyrt kvällen innan. En rejält lång promenad skulle det bli eftersom vi bor långt från centrum (på landet typ).
Oskar sov så sött i vagnen hela vägen till videobutiken. Han vaknade dock när vagnen stannade där utanför men han var nöjd dom första 5-10 min när vi började gå hemmåt igen. Sen så satte han igång.... Han grät och grät och grät och var totalt otröstlig.
Det hjälpte inte att bära eller vyssa eller sjunga eller fortsätta ligga i vagnen.
Ätit hade han gjort innan vi gick hemifrån, så hungrig skulle han inte behöva bli under promenaden. Jag öppnade overallen för att känna på blöjan, det var inget bajs men lite kiss, men inte så det skulle framkalla sådan gråtattack (ursäkta kiss- och bajsinformationen).
Jag försökte flera gånger ta upp honom i famnen och vyssa, men inget verkade hjälpa. Däremellan gick jag en bit.
Jag vet inte hur länge han skrek, men det kändes som en halvtimme MINST!
Tillslut, efter att han skrikit i ren panik och till och med tappat andan några gånger, så somnade han. Det var som att vända på en hand.
Sen sov han tills vi kom hem. Han måste ha somnat av ren utmattning.

Jag känner mig så maktlös i sådana här situationer. Jag antar att dom flesta mammor och pappor gör det. Jag börjar också gråta till slut i ren frustration över att inte kunna hjälpa Oskar när det är tydligt att något är fel. Jag vill ju göra allt bra igen, men inte i någon av dessa situationer kändes det som att jag kunde det.
Jag hoppas verkligen att det är långt till nästa gång han får en gråtattack. För fler lär ju komma, det kan man ju vara nästan säker på.

Läkarbesök mm.

Idag har vi (jag och Oskar) varit till barnläkaren. Sist vi var till BVC på 2-månaderskoll så tyckte den läkaren att det "kluckade" i Oskars höfter. Det var det vi kollade upp idag och då var allt hur bra som helst. Skööönt!
Man får ju verkligen erfara tidigt oro över sitt barn. Jag hade tyckt så synd om honom om det hade varit ett problem och han blivit tvungen att ha stödbyxor.

Direkt efter läkarbesöket hade vi återträff med föräldragruppen (då var Uffe med också). Det var jättekul att träffa dom andra igen. Utan magar, men med bäbisar i stället. Vi pratade om hur förlossningen varit och den första tiden där efter. Vi fick också information om babymassage. Börjar redan på måndag. Ska bli kul. Hoppas att Oskar tycker det också.

Det var en liten rapport om dagen idag.

Måndag

Ny vecka... Idag har jag sytt färdigt gardinerna till Oskars rum. Det blev så här :

Blev ganska nöjd. Tyvärr syns inte dom "vimplar" som jag sytt fast uppe på gardinen så mycket. Men det blev ganska bra i alla fall :-)

Här om dagen fick jag hem lite saker från Panduro som jag beställt. Bland annat dessa bokstäver som jag ska måla och hänga ovanför Oskars spjälsäng.

Lägger in en bild på det färdiga resultatet så småningom.

I söndags satte vi upp två hyllor i Oskars rum. Blev riktigt bra. Lådan under är en gammal trälåda som det står "Uppsala Margarin" på. I den ligger Oskars leksaker. Det lär väl bli fler och andra sorts lådor så småningom, men än så länge är det kul att kunna gömma leksakerna i en snygg gammal låda.

Kommer att visa fler bilder på Oskars rum så småningom, men jag ska pyssla lite mer där inne först (sy lite kuddar, få upp lite tavlor mm).

Eftermiddagen innehöll också lite gos. Oskar och Sune låg en lång stund och myste ovanpå sängen. Jag vet inte om Oskar uppfattade att det var en livs levande katt som låg bredvid, men båda verkade tycka att det var riktigt mysigt.

Den bilden får avsluta dagens rapport.

Söndag

Söndag som sagt...
Idag blev det långpromenad för hela familjen. Den började bra, alltså.... vi gick på bra vägar till en början. Men sen, då fick Uffe för sig att vi skulle gå genom skogen en kort bit så skulle vi komma fram till ett område som ligger nära där vi bor.
Det var bara det att vi inte hittade den där bra stigen utan fick lyfta vagnen över ett stort dike och några omkullfallna små träd och rötter för att ta oss vidare.
När vi väl kom fram till motionsspåret så var det ju bara gå på igen (vi skulle egentligen inte komma till motionsspåret, men i alla fall...) tills vi började närma oss hemma och Uffe ännu en gång visste en bra stig vi kunde ta för att slippa gå en omväg. Visst, den stigen är jättebra om man går eller cyklar men INTE med barnvagn. Något för smal alltså.
Efter mycket svärande och jävlaranamma (jag gav mig sjutton på att vi ändå skulle ta oss vidare på stigen....bara för att jag var så förbannad på Uffes "smarta" genvägar) så kom vi äntligen ut på vägen igen.
Väl hemma blev det en snabb dusch för mig. Jag var ju genomsvettig efter att ha gått dessa #%*!%¤ genvägar.

Efter lunch fixade vi lite i Oskars rum. Satte upp två hyllor och gardinstång.
På hyllorna står nu gamla böcker som jag och min syster läste när vi var små. Det är en riktig nostalgitripp att kolla i dom böckerna.
Gardinstången har inte fått några gardiner på sig än, men det kommer snart. Jag hann sy lite på dom under eftermiddagen också så nu ska dom bara fållas upp.
Jag ska lägga in lite bilder på Oskars rum när jag fått upp gardinerna (och städat ut strykbrädan och skruvmejslar och borrmaskin och bäddat sängen).

Det var allt för nu.

Underbara upplevelse

Har precis läst min bästa kompis förlossningsberättelse och började tänka på min egen förlossning. Det är helt underbart att ha fått vara med om att föda fram sitt eget barn. Det är en upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet. När ens barn till slut kommer upp på ens mage efter att man haft ont flera timmar och slitit med att krysta så går det inte att beskriva i ord vad man känner. Trött, slut och alldeles full av kärlek är man. Man gråter och skrattar samtidigt.Tyvärr mådde jag själv ganska dåligt efter förlossningen (fysiskt alltså), så första tiden med Oskar var väldigt jobbig. Men nu njuter jag till fullo över att få vara hemma och ta hand om min lilla guldklimp. Mamma älskar dig Oskar!

Jag också...

Here we go....
Har funderat på att skapa min egen blogg ett tag och här är den.
Här kommer jag skriva om mitt liv som nybliven mamma men också om mitt stora intresse, inredning, och allt som hör därtill.

Nybliven mamma som sagt... Hann bara skriva detta innan sonen vaknade. Återkommer med mer senare.